Ett tag sen sist

Att förlora någon man verkligen älskar är helt obeskrivligt, helt overkligt och helt fruktansvert!
Jag förlorade min mormor, 52 år, för 7 år sedan när hon inte överlevde en hjärnblödning. Ett år efter det gick min morbror, 27 år, bort i en bilolycka.
Jag har fortfarande inte fattat att dom inte finns här, att dom är borta för alltid!
Kan fortfarande minnas era skratt, er lukt och era snälla ord..

För några månader sedan opererades min pappa i axlen. Han hade väldigt ont innan, och hoppades på att allt skulle bli bra efter operationen.
Efter några veckor upptäckte han en knöl som var väldit öm, på samma ställe som de hade opererat.
Han åkte till sjukhuset och kollade vad det var. Dom konstaterade att det var cancer. Han har även hittat knölar på ryggen och nere på ena foten..
Inte fören nu har jag förstått hur sjuk han är. Jag vet inte vad det är för sorts cancer men han går på strålningbehandling i alla fall..
Jag har inte riktigt kunnat ta in innan att min pappa kan vara döende. Min pappa, han som alltid varit den som tröstat mig när jag varit ledsen, den som plåstrat om mina armar när jag skurit sönder dom, han som gjort att jag inte hoppat..
Han har liksom alltid funnits där. Hur skulle jag klara mig utan honom?! Det är något som är helt omöjligt!!

Jag Älskar dig pappa, du får INTE försvinna! <3

Minns du tiden då man var liten?

Minns du tiden då man var liten?
Då existerade inte skitsnack, kärlek var en puss på kinden och farfar var den bästa killen på jorden.
Höjden av smärta var när barbiedockan tappade benet och den värsta gråten var när man ramlade och skrapade knäet.
Och den största rädslan var monstret under sängen.

Nu när man har blivit äldre är skitsnack vardagsprat, man pussar alla på kinden och kärleken har blivit svårare.
Mamma är den värsta fienden på jorden och höjden av idag är när mascaran tar slut.
Den värsta gråten är när gamla vänner sviker och den största rädslan är att förlora dom man verkligen älskar!

Tankar

Hon tar vägar där ingen annan går, för hon vill inte störa
Begraver sina synder, hon slickar sina sår
Låter spriten bedöva
Inga ord och inga taskiga drag, inga ord kan förstöra
Och den dröm som ändå inte blev av, kan ju ingen fögöra
Ohh, tänk om igen
Tänk om, drömmen som du drömmer va för längesen
Ohh, tänk om igen
Så drömmer vi en dröm, och längtar efter sanningen

Sometimes I wonder, where I've been

Who I am, do I fit in

Make believin' is hard alone, out here on my own

Masken faller

Ångesten har tagit över, vet inte var jag ska ta vägen. Sitter på mitt rum, har dörren stängd. Ingen ser mig, ingen hör mig. Masken faller och jag bryter ihop.
Tårarna rinner i floder och kudden tystar alla mina skrik. Inger får veta, ingen får höra.
Masken åker på allt oftare och ångesten blir allt starkare. Jag vill bara bort, bort från detta helvete.
Nätterna blir långa och energin tar ofta slut, allt blir bara skit.
Du säger att du älskar mig, men går det att lita på? Kan jag tro på orden som formas i din mun?
Jag vill gärna de men har börjat tveka. Känns bara som att jag finns för att du ska klara av dagen.
Du bossar över mig som aldrig förr, och du säger att jag gjort fel?
Jag pallar inte längre, jag drar snart. Till en plats där jag blir älskad och omtyckt och inte behandlad som en slav. För det är vad du gör. Du utnyttjar mig som din "hemmafru", du kränker mig nästan varje dag, du lägger en dum kommentar här en dum kommentar där.. Jag tar åt mig av vartenda ord du säger.

Jag står inte ut längre! Ångest och skuldkänslor varje dag, varför finns jag?
Ibland önskar jag att jag aldrig föddes!